Tredje testamentet


Innehåll:


Vad är Tredje testamentet?

Den intellektualiserade Kristendomen

Tredje testamentet är ett stort verk som genom en kosmisk världsbild underbygger och förklarar Kristus kärleksbudskap, och visar på Kristendomens universella natur. Verket gör anspråk på att vara fortsättningen på bibeln i formen av ännu ett testamente, efter de två föregående; gamla och nya testamentet. Verket riktar sig till den moderna människan, som söker logiska och vetenskapligt orienterade svar på de livsfrågorna. De stora världsreligionernas världsbilder och läror, blir i princip bekräftade som uttryck för kosmiska realiteter och vetenskapliga fakta. Guds existens, de levande väsendenas odödlighet och allkärleken som vägledning ut ur mörkret, blir förklarat som uttryck för högsta logik. Därmed återaktualiseras och intellektualiseras kristendomen i modern tid på ett aldrig tidigare skådat sätt. Verket stimulerar till en ny kosmopolitisk kultur av kärlek mellan alla människor och är ytterst sett ämnat att vara ett fundament för framtidens värld och världsfreden i praktiken.

Böcker, artiklar och symboler

Verket består av många böcker där Livets Bok (7 band) är huvudverket, vilket kompletteras av Den eviga världsbilden (6 band), samt ett stort antal andra fristående böcker, småböcker, artiklar och ljudinspelade föreläsningar. Verket innehåller dessutom 100 st  så kallade kosmiska symboler, som med ett pedagogiskt symbolspråk gör det lättare för läsaren att sätta sig in i den kosmiska världsbilden:


Titeln kan leda till missförstånd

Eftersom verket är kopplat till bibeln och Kristendomen kan man lätt få intrycket att det är något nytt kyrkligt trossamfund, sekt eller liknande, men är det inte. Det finns ingen församling eller medlemsorganisation knutet till verket, och därmed inte heller några religiösa bud eller levnadsregler att efterleva, några sakrament, ritualer eller ceremoniella sammankomster. Det enda som finns är en andlig vetenskap, fritt tillgänglig för alla som har ett intresse för att studera den, på egen hand eller tillsammans med andra i studiecirklar eller kursverksamhet.

Vem är författaren av verket?

Martinus Thomsen (1890-1981), är svår att etikettera, men brukar beskrivas som en modern mystiker och intuitionsbegåvning, som levde och verkade i Danmark, där han  i ca 60 års tid under större delen av 1900-talet, arbetade intensivt med att förverkliga vad han såg som sin mission, att författa det Tredje testamentet.

Författarens kvalifikationer

Vad kvalificerade då Martinus till denna stora och betydelsefulla mission? I 30 års åldern, upplevde han något som närmast kan beskrivas som en gudomlig uppenbarelse, som förändrade honom i grunden. Det efterlämnade en unik förmåga till intuitiv klarsyn som han kallade för kosmiskt medvetande. Detta gjorde det möjligt för honom att i fullt vaket tillstånd utforska den andliga eller metafysiska dimensionen av tillvaron, och finna svaret på alla frågor rörande livets mysterium.

Martinus ord om sin uppenbarelse

”Den ’Guds ande’ som ’svävade över vattnet’, den ’eld’ som ’brann i törnbusken’ för Moses, den ’eld’ som förde Elias till himlen, den ’eld’ i vilken Jesus blev förklarad på berget, den ’eld’, som visade sig över apostlarnas huvuden och senare omskapade Saulus till Paulus på vägen till Damaskus, den ’eld’ som genom alla tider har varit ’alfa’ och ’omega’ i varje form för högsta skapelse, manifestation, eller uppenbarelse, flammade här framför mina egna ögon, vibrerade i mitt eget bröst, i mitt eget hjärta och insvepte hela mitt väsen. Jag liksom vilade vid den allsmäktige Gudomens bröst. Jag dvaldes vid allkärlekens källa, såg den gudomliga fullkomligheten, såg mig själv såsom ett med vägen, sanningen och livet, såsom ett med den store Fadern.” Från boken; Kring min missions födelse

Olika grad av invigning

Han menade att historiens störste vise, som t.ex Jesus, Buddha, Muhammad, och andra stora vismän, i mer eller mindre hög grad, hade haft liknande upplevelser, vilket möjliggjort deras missioner. Men även om de haft liknande upplevelser, så har inte alla haft det fullständiga kosmiska medvetandet enligt Martinus, det är det bara Jesus och han själv som haft här på jorden. Både Jesus och Martinus kände därmed till samma kosmiska världsbild, och detta är synonymt med den fullständiga sanningen om världsalltet.

Om Jesus skrivit en bok

Tredje testamentet är enligt Martinus uttryck för den eviga sanningen som även Jesus kände till och uttryckte genom sina kärnfulla liknelser, men nu uppenbarad i sin fullständiga och obeslöjade form, genom logiska analyser i ett omfattande bokverk, för första gången i världshistorien. Detta är jämförbart med att Jesus skulle ha fötts i modern tid och skrivit ett stort verk, där han förklarade sin egen lära Kristendomen på djupet, och därmed avslöjade sanningen om Gud och världsalltet, och därmed besvarat alla de existentiella frågor som mänskligheten har sökt svar på genom alla tider. Det är i princip det som har skett, även om Martinus aldrig sade sig vara Jesus själv, utan bara ha uppnått samma grad av invigning och medvetande, och därmed genom den heliga ande kunde säga sig vara ”ett med fadern”.


Vad är det som är nytt?

Förklaringar istället för trosdogmer

Den första nyheten är som nämnt att verket istället för trosdogmer nu innehåller  logiska analyser, som steg för steg förklarar tillvarons mysterium för läsaren. Det som tidigare var presenterat i mytologier och liknelser, blir nu förklarat som realistiska fakta, fullt förenligt med den verklighet som den moderna vetenskapen uppenbarat för människan, med allt vad det innebär. Man kan säga att både världsreligionerna och naturvetenskapens världsbild, endast gestaltar toppen på ett isberg, och att Tredje testamentet låter oss ta en titt under ytan, på själva världsalltets metafysiska grundstruktur.

Frågor som; Finns det någon Gud? Finns det något liv efter döden? Hur är universum uppbyggt? Vad är själen? Vad är meningen med lidandet? blir fullständigt besvarade.

Här är några korta slutsatser man kan dra utifrån den kosmiska världsbilden:

Medvetandet är det primära

Tvärt emot vad vi får lära oss från dagens materialistiskt inställda naturvetenskap, så är den fysiska materien inte världens fundament, utan det är istället något omanifesterat, vilket är medvetandet enligt Martinus. Medvetandet är således inte bara en biprodukt av materiella processer utan det är tvärt om, det materiella är en produkt av medvetandet. Medvetandets essens är något annat än materia, det är själva oändligheten enligt Martinus. Oändligheten är alltings rot, precis som nollan är den fasta punkten i talsystemet.

Medvetande och kropp

Precis som vi själva har både medvetande och kropp, har universum detsamma. Det består av både psykiska och fysiska materier, vilka utgör ett stort spektrum av energi, som sträcker sig från den allra mest eteriska tankematerien till den allra tyngsta fysiska materien. Martinus använder begreppet ande som synonymt med medvetande, så man kan dela upp universums samlade energidomän i andlig och fysisk materia. Den andliga materien känner vi även till som elektricitet, strålar och vågor, och Martinus kallar det för strålformig materia.

Allt är levande

Mineraler, växter och djur, är olika slags livsformer. Det innebär att de alla har både medvetande och kropp. Universum i sin helhet består av levande väsens organismer och skapelseprocesser, sammanvävda till en levande helhet, som sträcker sig från ovan galaxnivå och ner till under atomnivå. Galax, solsystem, planet, planetvarelse, organ, cell och atom. Organismer inuti organismer, i det oändliga. Det finns även andliga väsen, som inte kan förnimmas med fysiska sinnen. Ja, vi är faktiskt alla andliga väsen i fysiska kroppar. Alla levande varelser, andliga som fysiska, är likt celler i detta oändliga universums organism.

Döden är en illusion

Alla levande väsen har en evig själ, och därmed evigt liv. Medvetandet kan existera oberoende av den fysiska kroppen, och överlever därmed kroppens död. Den fysiska kroppen är som ett skal eller ett instrument för att kunna uppleva och skapa i den fysiska världen, lite som en rymddräkt eller farkost. Men väsendena har även fler kroppar än den fysiska att uppleva livet igenom, och dessa är av andlig natur, och möjliggör upplevande av andliga eller psykiska materier och energier. Faktum är att vår livsupplevelse egentligen är av psykisk natur, även när vi tror oss uppleva den fysiska världen. Vår upplevelse skapas i vårt medvetande, utifrån våra sinnesreaktioner, och är bara som en inre kopia eller avbild av den yttre världen.

Livets kosmiska kretslopp

Det finns alltså väsen som lever primärt på det andliga planet, liksom det finns väsen som lever primärt på det fysiska planet. De andliga väsendena är befriade från materiens bojor medan de fysiska väsendena är själar som i princip är inkapslade i fysisk materia. Men de är inte dömda att vara det för alltid, utan alla väsen utvecklas från det ena till det andra tillståndet växelvis och cykliskt. Genom miljontals av års strävande längtan stiger de andliga väsendena ner i den tunga materiens livsdomän, och när de har ätit sig mätta på dessa erfarenheter så strävar de sig upp igen till de andliga världarnas ljusa sfärer. Denna cykliska process styrs ytterst sett av hunger och mättnad, och är därmed helt frivillig. Detta är det eviga livets stora äventyr.

Reinkarnation

De väsen som lever på det fysiska planet skapar och återföds i sina fysiska kroppar, genom många liv, genom en process som brukar kallas reinkarnation. Varje liv kan ses som en dag i ett större kosmiskt årskretslopp. Väsendena existerar växelvis på det andliga planet och fysiska planet, diskarnerade och inkarnerade. Genom en lång utvecklingsprocess skapas väsendenas medvetanden till fulländning. En resa genom det kosmiska kretsloppets fysiska sida, som börjar redan i mineralriket, och fortsätter till växtriket, och sedan djurriket, och slutligen till riktiga människoriket, vilket är det fulländade utvecklingsstadiet. Här återvänder väsendena till livet i de fria andliga domänerna, befriade från återfödelsen och den fysiska världen.

Karma, lagen om sådd och skörd

Den primära faktorn bakom väsendenas medvetandeutveckling, från mineral till riktig människa, är livserfarenheterna som berikar dem liv för liv. Erfarenheter av ont som gott, såväl som strävan att övervinna svårigheter och motstånd, utvecklar sakta men säkert väsendenas medvetanden från ett primitivt utvecklingsstadie till ett högre. En process som i sin helhet tar årmiljoner av tid. Den metafysiska lag som möjliggör detta är ödeslagen, även kallat karma. Karma innebär att de energier väsendena sänder ut genom sina handlingar, återkommer som ett eko, och väsendena får därmed skörda de sår. När djuren dräper andra djur, skapar de således ett dräpande öde för sig själva, som de vid ett senare tillfälle själva får uppleva, och då kommer de så sakteliga att utveckla sin förmåga till empati. Genom otaliga liv som djur och begynnande människor, i kampen för tillvaron, genom dråp och strid, utvecklas således både väsendenas empati och intelligens, tills de en dag blivit så humana att de inte ens kan nännas att göra en fluga förnär. Då närmar de sig vägs ände i utvecklingen, och börjar bli redo för den högre andliga vägledning Kristendomen innebär, vilket alltså innebär motsatsen till det djuriska dräpandet, hämnden och intoleransen, nämligen mänsklig visdom, förlåtelse och allkärlek.

Vägledning ut ur mörkret

Jordens mänsklighet befinner sig alltså andligt utvecklingsmässigt i skarven mellan djurriket och nästa evolutionära steg; det riktiga människoriket. Här påbörjas en vägledning ut ur mörkret, vilket görs av andliga väsen och budbärare i form av profeter och vismän, som ger upphov till religioner och vishetsläror. Dessa ger mänskligheten nya moraliska ideal, som så småningom leder till en ny kultur.

Vissa av de andliga väsendena, som egentligen är helt färdiga med all fysisk tillvaro och tillhör de andliga sfärerna, inkarnerar själva för att befrukta den mänskliga kulturen med den fullständiga kunskapen och rena exempel som behövs för att kunna befria väsendena från den tunga materien. Detta är en nödvändig kärlekshandling som traditionellt brukar kallas för återlösning (betyder i princip att friköpa), vilket syftar på att de offrar sina liv för att ”friköpa” människorna från fångenskapen i den fysiska världen. De är på så vis med om att befria hela planeter eller världar, och därför kallar Martinus de yppersta av dem för världsåterlösare. Dessa stiger alltså ner från de högsta av andliga världar, till en brutal fysisk värld, i vilken de sprider sin visdom, men får betala det yttersta priset genom att de blir dödade av dem de kommit för att befria. Man kan då ibland höra dem yttra ord i stil med: ”Fader förlåt dem, ty de veta icke vad de göra” (Lukas 23:34).

Människorna på tröskeln till himmelriket

Mänskligheten har nu kommit långt i sin andliga utveckling, och har sedan tusentals år, genom världsåterlösares kärleksfulla vägledning, förberetts för nästa steg i utvecklingen, nämligen att helt lämna djurriket och återfödelsen, och bli riktiga människor. Människorna ska alla i kommande liv komma att uppnå kosmiskt medvetande, men för att nå dit behövs alltså en högre vägledning i sann humanitet, vilket är Kristendomens sanna väsen. Den fullständiga kristendomen kommer nu i formen av en andlig vetenskap, som återaktualiserar, förklarar och fördjupar Kristus lära. Förr fick människorna som nått långt i sin andliga utveckling, födas på andra högre utvecklade planeter, där den universella andliga vetenskapen finns tillgänglig, men nu är det alltså möjligt att nå det kosmiska medvetandet även på jorden. Vissa har bara några få liv kvar, andra har fler, men inom 3000 år har majoriteten jordens invånare nått invigningen och blivit kristusväsen, ”skapade till Guds avbild, honom lik” (1 mos 1:26).

Allt är mycket gott

Det obehagliga såväl som det behagliga, det onda liksom det goda, både ljus och mörker behövs för att livet ska kunna existera, detta enligt kontrastprincipen. Livet i ljusets högsta världar behöver en mörk kontrast, och därför finns både en andlig och en fysisk värld. Men väsendena går in och ut ur mörkret och ljuset, det andliga och fysiska tillstånden efter egen vilja och behag. Alla medvetandetillstånd har sina bästföre-datum, enligt lagen om hunger och mättnad. Då väsendena blir mätta på ljuset, och likt ökenvandraren törstar efter dess kontrast, så kommer ”syndafallet” ner i mörkret och den fysiska materien att framstå som en hägrande oas för dessa. Men när de ätit sig mätta på ”kunskapens träd” i den fysiska världen, och genom många liv sått och skördat döden, så har deras ögon öppnats igen, så att de kan skilja mellan gott och ont, känna skillnaden på rätt från fel, och då kommer ”återuppståndelsen från de döda” genom invigningen till det eviga livet. Frågan om meningen med lidandet, teodicéproblemet, har här fått sin förklaring. På den sjunde dagen vilade Gud, och såg att ”allt är mycket gott”.

Nu har jag bara skummat lite på ytan, det finns givetvis otroligt mycket mer att upptäcka i verket, inte minst alla logiska analyser som ligger till grund för slutsatser likt dem jag gör här ovan. För den nyfikne har jag även försökt mig på att göra en lite mer komplett sammanfattning av grunderna i den kosmiska världsbilden.


Vad är syftet med verket?

Mänskligheten redo för vägledning

När den andliga utvecklingen fört människan fram till ett relativt humant utvecklingsstadie, så hon börjat lämna intoleransen, själviskheten och kriget bakom sig på allvar, så börjar hon bli redo för högre andlig vägledning. Genom att människorna blir inspirerade av nya humana ideal kan de börja sträva efter att ändra sin livsföring från att vara dräpande till livgivande, från att vara djurisk till att vara mänsklig, och därmed börja skapa ett ljusare öde åt sig själva, och en riktigt mänsklig kultur på jorden.

Kristendomens gradvisa utveckling

De stora världsreligionerna och vishetslärorna påbörjade den humana vägledningsprocessen av mänskligheten redan för tusentals år sedan. Det har varit ett begynnande utsäde av tankefrön som slagit rot i människornas medvetanden, vuxit sig till stora träd som börjat ge frukt i form av ett humanare medvetande och mänskligare kultur. Man kan säga att gamla, nya och tredje testamentet kan ses som en trestegsraket i andlig vägledning av mänskligheten.

Steg ett: Gamla testamentet

I det gamla testamentet, kan man läsa om hur Moses kom med de 10 guds bud, ”Du skall icke dräpa, osv” och även andra etiska bud, exempelvis: ”Älska din nästa som dig själv” (3 mos 19:18). Dessa bud gällde dock främst det egna folket. Den mosaiska lagen innehåller även andra lagar av hårdare karaktär, sådant som dödsstraff, djuroffer och berättelser om blodiga krig. ”Öga för öga, tand för tand” är ett känt talesätt, som refererar till moselagen, vilket i princip symboliserar hämnd, om än reglerad genom rättsliga principer inom den israeliska nationen. I övrigt så kom monoteismen, tron på en enda Gud in i världen, som tidigare hade hade präglats av tron på många gudar, polyteism.

Steg 2: Nya testamentet

I nya testamentet blev de etiska buden i den gamla moselagen utvidgade till att omfatta alla människor, vän såväl som fiende, låg status som hög status, och den gamla hårda lagen blev ersatt av en mer utpräglad kärlekslära. Från och med Jesus är det förlåtelse och allkärlek som är det nya budet och det nya förbundet (testamentet), och Jesus var själv det praktiska exemplet på detta, på korset, som förebild för hela mänskligheten. Jesus uppmanade även lärjungarna att gå ut till hela världen göra alla världens folk till Kristi lärjungar. Kristendomen omfattade på så vis alla människor, vän som fiende, oavsett, kön, social status eller nationalitet.

Steg 3: Tredje testamentet

I Tredje testamentet utvidgas Kristendomen till ännu större etiska dimensioner, då allkärleksbudet utvidgas till att omfatta allt levande, inklusive djur, natur och planeten vi bor på, ja även organen, cellerna och atomerna i våra egna kroppar! Makro-, mellan- och mikrokosmos. Vänner som fiender. Det har då i sanning blivit universellt och allomfattande! Allkärlek värd namnet! Att omsätta en sådan allkärlek, i tanke, ord och handling, är en förutsättning för att befrias från det mörka ödet och återfödelsens kretslopp. Det är alltså ”vägen sanningen och livet”, Kristendom, i renkultur. Ett två tre, på det tredje ska det ske, som det brukar heta…

En ny kultur

Man kan säga att med Tredje testamentet börjar religiositeten och andligheten få en allt mer praktisk karaktär. Det handlar faktiskt om att ”vända om” och ställa in sig på att leva som en riktig människa, med allt vad det innebär. Med andra ord att helt lämna djurrikets levnadssätt, på alla plan, i tanke ord och handling. Människan ska på så vis omskapas till riktiga Kristusväsen, och detta möjliggörs av reinkarnationen och den karmiska utvecklingen.

Kristuspolitik, ett nytt samhällssystem

Det innebär också att samhället förändras i grunden, till att bygga helt på allkärlekens eller den sanna kristendomens grundprinciper. Det innebär att all ”självisk politik” ska ersättas av ”osjälvisk politik”. Vad detta innebär i praktiken förklarar Martinus ingående i sitt verk. Men kortfattat så handlar det om att utveckla ett fredligt och harmoniskt gemenskapssamhälle som bygger på samarbete istället för konkurrens. Egendomsgemenskap istället för privategendom. Bytesprincipen istället för kapitalism. Frihet istället för löneslaveri. Ett fullständigt egalitärt och klasslöst samhälle. Det är även en högteknologi, då vetenskapen i allt högre grad ska befria människan från det grova och monotona arbetet, så hon får leva i ett automatiserat, ekologiskt hållbart paradis, och ägna sin tid åt att älska livet och varandra, med andra ord ”älska gud över alla ting och sin nästa som sig själv”. Det arbete som fortfarande behövs delas rättvist mellan alla medborgare, utifrån intresse och fallenhet.

Kosmisk veganism

Omsorgen och kärleken till allt levande kommer innebära att man helt avskaffar all slags dräpande av alla slags högt utvecklade levande varelser. Djur är sådana högt utvecklade väsen, som upplever stark ångest och smärta när de utsätts för våld och dråp, i jämförelse med växer som inte har avancerade sinnesorgan och nervsystem, och därför inte är så andligt närvarande på det fysiska planet som djuren är. En vegansk livsstil är således en självklarhet för en riktig människa, som inte samvetsmässigt står ut med att orsaka andra väsen lidande. Detta sträcker sig dock även till omsorg av den egna kroppen, som också består av levande väsen, celler, organ, molekyler och atomstrukturer. Ja, och självklart också hela planeten som levande väsen, med hela ekosystemet och naturen, som också är ett levande väsen, som människorna är mikroväsen inuti.

Progressivt inte konservativt

Vanligtvis tänker man sig kanske att Kristendom är konservativt och gammaldags. Detta eftersom den traditionella kyrkliga kristendomen, stått för en sådan hållning. Tredje testamentet visar dock att Kristendom egentligen är mycket progressivt. Detta i bemärkelsen att det en helt ny kultur som ska växa fram, och ett helt nytt sätt att leva! Den gamla köttsliga naturen ska dö och den andliga nya människan uppstå.

Äktenskapsväsen och skaparväsen

Progressiviteten gäller även hur vi lever som människor, i relation till varandra. I gamla testamentet och i den kyrkliga kristendomen har äktenskapet varit centralt, och man har betonat vikten av familjetraditionerna. Men Jesus talade faktiskt om att vi vid återuppståndelsen skulle lämna äktenskapslivet och ”vara såsom änglarna i himmelen” (Matt 22:39). Han talade även om att alla inte var ägnade åt att leva i äktenskap, utan åt att leva för att ”tjäna Gud” (Matt 19:12). Här sticker verkligen Tredje testamentet ut, och talar om människans begynnande förvandling från ett äktenskapsväsen till ett skaparväsen! Där människorna i allt större grad vill leva för genialt skapande, och därigenom för att vara till glädje och välsignelse för allt och alla (allkärleken), istället för att främst fokusera på den egna familjen (egenkärleken).

HBTQ-vänlig Kristendom

Det innebär också att de gamla könsnormerna och heteronormativiteten ersättas av nya renodlat mänskliga normer. Detta ger förklaringen till varför jämställdhet och tolerans för avvikande sexuella läggningar blivit allt mer vanligt i våra moderna samhällen. Det är alltså helt normalt enligt Martinus. De allra högst utvecklade människorna blir alltså mer av skapargenier än äktenskapsväsen. Och slutligen så lämnar de helt äktenskaplivet bakom sig, och blir renodlat mänskliga väsen. En riktig människa är inte längre en renodlad ”man” eller ”kvinna”, utan en fullständig ”hen”. Hon är själsligen helt androgyn. Hon ska inte ens vara ett däggdjur länge när hon nått vägs ände i utvecklingen, utan då ska hon, tro det eller ej, få en helt ny form av kropp, som är renodlat mänsklig. Denna kropp kommer inte vara präglad efter de olika könen, utan vara fullständigt androgyn. Detta kan vara svårt att föreställa sig, men fortplantningen ska inte heller ske genom parning som däggdjuren i framtiden, med hjälp utav könsorgan, utan genom en materialisationsförmåga som skänks väsendena när de uppnår kosmiskt medvetande! Men det tar tid innan hon nått så långt i utvecklingen, och fram till dess lever de högst utvecklade väsendena som själsligt androgyna själar, i våra nuvarande könspräglade kroppar. Det som utmärker dem är att de inte lever i heterosexuella äktenskap eller bildar traditionell familj mellan man och kvinna. De är alltså i regel homosexuella. Detta kan komma tidigare eller senare i utvecklingen, men förr eller senare kommer det för alla, och är en slags förberedelsefas tills hon får den fullständigt mänskliga androgyna kroppen.

En nödvändighet

Tredje testamentet är enligt verkets författare en absolut nödvändighet för att mänskligheten ska kunna skapa den efterlängtade världsfreden och helt befrias från återfödelsen och lidandets karmiska kretslopp. Mänskligheten ska genom den andliga vetenskapen komma till att enas om att det högsta idealet och det enda nödvändiga är allkärleken. Detta har varit det verkliga syftet med all andlig vägledning genom tiderna, genom världsreligionerna och vishetslärorna, vilket nu är fullkomnat med den andliga vetenskapen, tillgängligt för alla som har ”öron att höra med, och ögon att se med”. Fundamentet för framtidens fredskultur och fullkomliga världsrike; Guds rike.


Förklaring av omslagssymbolerna

Omslaget som en sammanfattning

Tittar vi på omslaget till Tredje testamentet kan vi få en kort sammanfattning av vad verket handlar om. Titeln sätter verket in i den bibliska traditionen, som en fortsättning på bibeln, i formen av en andlig vetenskap som bekräftar och förklarar Kristus kärleksbudskap, den sanna Kristendomen. Symbolerna på omslaget sammanfattar det centrala i verket, både mörkrets mening och Kristus förlåtelselära. Därtill åskådliggörs den andliga utvecklingen genom reinkarnation och karma, från hat till kärlek, från hämnd till förlåtelse, från djur till människa, från världskrig till världsfred:

Baksidan: Genom invigningens mörker

Till vänster har vi en symbol med ett mänskligt skelett på, den visar det krig och naturkatastrofer som vi ser mycket av i världen idag. Symbolen heter genom invigningens mörker (helvete eller ragnarök). Man kan se orangea karmabågar, som går från vänster till höger. Det symboliserar hämndens princip, det gamla testamentets lag, öga för öga, tand för tand. Att möta ont med ont. Detta är mörkrets och krigets moral, vilken dominerat i mänsklighetens historia, men även i nutiden, som ett allas krig mot alla, människor och stater i mellan. En moral och inställning som resulterar i världskrig och elände, och karmiska återverkningar i formen av den av profeterna förebådade domedagen.

Framsidan: Den färdiga människan

Till höger ser vi en symbol med regnbågens färger som omger en stjärna, som i sitt centrum har en bild på Kristus återkomst ”på skyarna”. Symbolen heter ”Den färdiga människan som Guds avbild och honom lik”. Från vänster till höger kan man även här se två karmabågar, men den ena är orange och den andra är gul. Det symboliserar motsatsen till hämndens princip, nämligen förlåtelsen, vilket är detsamma som Kristus kärleksbudskap, att ”vända andra kinden till”, och ”älska sina fiender”. Det är alltså både nya testamentet och tredje testamentets kärnbudskap.

Detaljerna visar reinkarnation och karma

Under båda symbolerna kan man se små karmabågar, och under dem en mängd fyrkantiga figurer på rad. De större fyrkanterna symboliserar fysiska jordeliv, och de mindre fyrkanterna livet efter döden, när vi är i den andliga världen mellan våra fysiska jordeliv. Man kan se hur väsendet går från liv till liv, och hur det sår och skördar sitt öde, karman.

Man kan se på den framsidans symbol hur karmabågarnas orangea färg mer och mer övergår i gult. Detta symboliserar att väsendet blir mer och mer humant för varje liv, mer och mer kärleksfull och förlåtande. Hon lever allt mindre efter hämndens princip och allt mer efter humana och kärleksfulla ideal. Liv för liv utvecklas varje individ genom de erfarenheter som hon gör, av både obehag och behag, mörker och ljus, lidande och behag. Lidanden ger en allt större förmåga till empati, och därmed utvecklas det vi kallar moralen och samvetet. Dessutom utvecklas kunskap, talanger och intelligens. Den begynnande medkänslan och intelligensen är det som initialt skiljer människan från djuret. På så vis kan man se att lidandet och motståndet i den fysiska världen har en funktion och mening, och att det är återverkningarna av vårt djuriska sätt att leva, men att verkningarna av dessa våra egoistiska handlingar resulterar utveckling och slutligen invigning. Att allt är mycket gott.

Detaljerna visar alltså den sanna Kristendomens andligt vetenskapliga underbyggnad genom Tredje testamentet. Det förklarar varför eld kan inte släckas med eld. Att man inte kan skörda fred genom att så krig. Våldsamt försvar är därför inte en särskilt logisk lösning kosmiskt sett. Vi kan inte döda fienden, den kommer alltid åter igen, genom ödeslagen eller karman. Det finns egentligen ingen yttre fiende, utan den enda fienden är vår egen omänskliga natur. Genom att vi lär oss att ”älska våra fiender” och därmed ”älska vår nästa som oss själva”, så bryter vi den destruktiva karmiska våldscykeln. Vi sår inte någon ny mörk karma att skörda, vi skapar oss istället ett ljusare öde, och kan tillsammans därmed på allvar börja skapa den fredskultur på jorden, som vi alla innerst inne längtar efter.


Kristi återkomst

Jesus hade mer att berätta

Jesus sade att han hade mycket mer att säga, men att han inte kunde berätta hela sanningen på den tiden, då de inte var redo att förstå den och inte hade bruk för den. Han sade däremot att han i framtiden skulle sända Hjälparen, den heliga ande som skulle förklara hela sanningen:

”Jag har mycket mer att säga er, men ni kan inte bära det nu. Men när han kommer, sanningens Ande, då ska han leda er in i hela sanningen. Han ska inte tala av sig själv utan bara tala det han hör, och han ska förkunna för er vad som kommer att ske. Han ska förhärliga mig, för han ska ta av det som är mitt och förkunna för er. Allt som Fadern har är mitt. Därför sade jag att han ska ta av det som är mitt och förkunna för er.” Joh 16:12-15

”Detta har jag sagt er medan jag ännu är kvar hos er. Men Hjälparen, den helige Ande som Fadern ska sända i mitt namn, han ska lära er allt och påminna er om allt som jag sagt er.” Joh 14:25-26

Jesus om sin återkomst

”Ty liksom blixten går ut från öster och syns ända borta i väster, så skall Människosonens ankomst vara. Strax efter de dagarnas nöd skall solen förmörkas och månen inte ge sitt sken. Stjärnorna skall falla från himlen, och himlens krafter skall skakas. Då skall Människosonens tecken synas på himlen, och jordens alla folk skall jämra sig, när de ser Människosonen komma på himlens moln med stor makt och härlighet.” Matt 24:27, 30-31

Dessa förutsägelser handlar enligt Martinus alltså om den mission han själv fått i uppdrag av Kristus att utföra, som en fullbordan av Kristus mission på jorden, vilket är detsamma som Hjälparen den heliga ande och Kristi återkomst, i form av Tredje testamentet. Detta i en tid av stor nöd, vilket utgörs av mörker och svårigheter som präglat främst det förra århundradet, och som även fortsätter i detta århundrade. I bibeln står det också om att böcker ska öppnas i den yttersta tiden, bland annat Livets Bok:

Medan jag såg på djuret sattes troner fram, och den Gamle av dagar satte sig ner. Hans kläder var vita som snö och håret på hans huvud var som ren ull. Hans tron var av eldslågor och dess hjul var av flammande eld. En ström av eld flödade och gick ut från honom. Tusen gånger tusen tjänade honom, och tiotusen gånger tiotusen stod inför honom. Han satte sig ner för att döma, och böcker öppnades.” Daniel 7:9-10

Och jag såg en stor vit tron och honom som satt på den. För hans ansikte flydde jord och himmel, och det fanns ingen plats för dem. Och jag såg de döda, stora och små, stå inför tronen. Och böcker öppnades, och ännu en bok öppnades, livets bok.” Uppenbarelseboken 20:11-12

Exempel på förutsägelse om Martinus

Och jag såg en annan väldig ängel komma ner från himlen, klädd i ett moln och med regnbågen över sitt huvud. Hans ansikte var som solen och hans ben som eldpelare, och i handen hade han en liten bokrulle som var öppnad. Han satte sin högra fot på havet och sin vänstra på jorden och ropade med stark röst som ett rytande lejon. Och när han hade ropat, talade de sju åskorna med sina röster. När de sju åskorna hade talat skulle jag just skriva, men jag hörde en röst från himlen: ”Försegla det som de sju åskorna har sagt och skriv inte ner det.” Och ängeln som jag såg stå på havet och på jorden lyfte sin högra hand mot himlen och svor vid honom som lever i evigheters evighet och som har skapat himlen och det som finns i den och jorden och det som finns på den och havet och det som finns i det: ”Tiden är ute. Men i de dagarna när den sjunde ängelns röst hörs och han blåser i sin basun, då är Guds hemlighet fullbordad, så som han har förkunnat i det evangelium han gett sina tjänare profeterna.” Uppenbarelseboken 10:1-7

Det finns en del intressanta detaljer angående Martinus och Livets Bok som passar bra till ovanstående citat, och kan tala för att det är honom som profetian syftar på. Han var som person verkligen kärleksfull som en sol, och regnbågens färger spelar en avgörande roll i hans verk, vilket syns på framsidans symbol. Martinus talade med en mycket kraftfull stämma vid sina föreläsningar och var född i lejonets tecken. Hans huvudverk Livets Bok består av sju band, likt de sju åskorna. Det första Martinus skrev var en vacker hyllning till Gud, som liknar detta att ”svära vid Guds namn”, som finns att läsa som efterskrift till Livets Bok. Han skrev mycket om att vår tids världskrig var ”den yttersta tiden” som det hade profeterats om. Han fullbordade verkligen Guds hemlighet, som den hade predikats tidigare genom profeter och vismän genom tiderna. Det talar för att Martinus verkligen var en modern profet, en ängel (Guds budbärare), som kom för att öppna Livets Bok inför jordens mänsklighet.

Martinus om sitt verk

Vi har alltså haft glädjen att för den oinvigde kunna påvisa, hur våra analyser här kunnat underbygga och rättfärdiga den ”kosmiska klarsyn”, som i form av Jesu uttalanden överlämnats till jordmänskligheten endast såsom lösryckta brottstycken, överlupna av senare tiders mentala utväxter i form av övertro och fantasi. Genom att på så sätt rättfärdiga Jesu ”kosmiska medvetande” och fullkomliga uppträdande för ”dem som kan mottaga det” eller för dem ”som har öron att höra med” och därigenom befria uttalandena från den dunkelhet och vidskepelse som århundradens förstening av formler och liknelser åstadkommit, har vi här varit med om att uppenbara att hans uttalanden och hans uppträdande är identiska med den verklighet eller vetenskap som ”Livets Bog” har till uppgift att manifestera, och att denna bok sålunda i sig själv är en planenlig fortsättning av uttolkningen av denna livets högsta kunskap.” Livets Bog 3, st 926 (Läs och sök i Livets Bok online här)

Alla ska möta Kristus

Om allt detta stämmer så är det verkligen Kristus återkomst vi står inför, vilket påbörjades redan 1921, när Martinus gick igenom sin invigning, då Kristus blev ett med honom (jfr. Joh 14:23). Kristus kommer nu successivt att ta sin boning i alla människor, en process som påbörjats genom Kristendomen och den heliga ande, och senare fullbordas vid individens invigning, precis som när Kristus kom Martinus till mötes och blev ett med honom vid hans invigning. Kristi återkomst sker alltså främst på det andliga planet, och i världen som helhet genom den heliga ande som strålar in i världen genom Tredje testamentet parallellt med de krig som Kristus förutsade skulle härja på jorden i den yttersta tiden. (Mark 13:8)

Liksom blixten från öster till väster, strålar nu den nya Kristi återkomst in över jorden. Genom världens samlade media kan det nu stråla som solen och spridas som en löpeld. Den moderna Kristendomen, ska nu med solklar logik göra kärleken till högsta ideal och Guds existens till realistiskt faktum för hela mänskligheten, som därigenom enas till ”en hjord och en herde”, till att stå ansikte mot ansikte med Gud själv:

”Jag ska lägga mina lagar i deras sinne
och skriva dem i deras hjärtan.
Jag ska vara deras Gud,
och de ska vara mitt folk.
Då ska ingen mer behöva
undervisa sin landsman,
ingen sin broder och säga:
”Lär känna Herren!”
Alla kommer att känna mig,
från den minste av dem
till den störste” (Hebr 8:10-11)


Kristus som förebild

Kristus stora inflytande

Få har haft större inflytande på den mänskliga kulturens utveckling än Jesus Kristus. Kristendomen har utgjort ett fundament för den västerländska kulturen de senaste 2000 åren, och har utvecklats till att bli världens största religion. Även om många grymheter har begåtts i Kristendomens namn, så kan man inte förneka att den stimulerat de humana idealens utveckling på många sätt, både på individ- och samhällsnivå.

Ett praktiskt exempel

Kristus kärlekslära åskådliggjordes kanske som allra starkast vid korsfästelsen, när han i sin mest lidandefyllda stund bad för sina bödlar genom att säga ”Fader förlåt dem, ty de veta icke vad de göra” (Luk 23:34). Då manifesterade han sin förlåtelse- och kärlekslära i praktiken, enligt orden han yttrat: ”Älska era fiender, be för dem som förföljer er”, och ”Om någon slår dig på den ena kinden, vänd då den andra till”, ”förlåt inte bara sju gånger dagligen, utan sjuttio gånger sju” (Matt 5). Vid korsfästelsen uppvisade han alltså en kärlek som omfattade allt och alla, inklusive sina egna fiender, och uppfyllde därmed de två mosaiska buden som han hade lärt som de högsta: Älska din Gud över alla ting, och din nästa som dig själv. (Matt 22:34-40)

En strålande förebild

På så vis kom han att bli en strålande förebild för både sin samtid och för kommande generationer, ja hela mänskligheten, på hur man bör leva för att nå befrielsen från återfödelsen och invigningen i det eviga livet. Han visade sin innerliga kärlek i handling, genom att frivilligt ta på sig den svåra uppgiften att stiga ner från de högsta av andliga världar, till den fysiska världen, och därmed bokstavligen offra sitt liv för att hjälpa mänskligheten ut ur mörkret.

Att få kraft att utvecklas

Han talade mycket om vikten av att ”vända om” och ta till sig hans lära om förlåtelse och allkärlek, som rättesnöre i livet. Genom att följa ”vägen sanningen och livet”, skulle den kristne lärjungen bli medveten om och utveckla sin personliga relation till Gud. Att låta det gamla världsliga jaget dö och genom Kristus återuppstå som en ny andlig människa. Detta har varit idealet för människor genom årtusenden, och genom Kristendomen har många fått både inspiration, vägledning och kraft att övervinna mörkret både i sig själva och världen.

Den sista pusselbiten

De senaste tusentals åren har alltså varit begynnelsen på den transformationsprocess som genom många livs utveckling slutligen kommer leda till invigningen och att människorna uppnår kosmiskt medvetande, blir ett med Gud likt Kristus själv, vilket ska leda till att en helt ny kultur utvecklas på jorden, nämligen det som Jesus talade om som ”Guds rike”. Men härtill krävs ytterligare vägledning genom och att Kristusidealet återaktualiseras i världen, och det är det som ska ske genom Kristi återkomst, bibelns fortsättning, Tredje testamentet.


Kristendomens framväxt

Från församling till världsreligion

Efter Jesus mission var utförd, spreds hans lära över världen, först genom hans lärjungar och apostlar, vilkas mission ledde till att en tidig kristen gemenskap växte fram runt medelhavet. Denna nya religion kom sedan att bli statsreligion i romarriket, vilket gjorde att Kristendomen till utvecklades till den världsreligion som den är idag. Kyrkofäder, teologer och religionsfilosofer, har genom årtusendena tvistat om hur Kristus lära och budskap ska tolkas, och hur Kristendomens grundläggande lärosatser ska formuleras. Man hade redan tidigt svårt att enas, och den romerska statskyrkan splittrades i två delar, den romersk katolska kyrkan i väst och den grekisk ortodoxa kyrkan i öst, och den splittringen finns kvar än idag.

Kyrkan splittras och vetenskapen utvecklas

I den katolska kyrkans regi växte de tidiga klostren och universiteten fram, vilket faktiskt lade grunden för vetenskapens utveckling i västvärlden. Vid dessa universitet försökte man under medeltiden även underbygga religionen med filosofins rationella metoder, inspirerade av de största antika filosoferna som Platon och Aristoteles, vilket resulterade i den så kallade skolastiken. Slutligen gick dock religion och filosofi skilda vägar, vilket skapade polariseringen mellan religion och vetenskap, och den katolska kristenheten splittrades i många olika riktningar, samfund och kyrkor genom det vi känner till som reformationen.


Den materialistiska världsbilden

Vetenskapen den nya auktoriteten

I modern tid, efter den vetenskapliga revolutionen, har naturvetenskapen allt mer blivit den nya auktoriteten när det gäller att besvara människans existentiella frågor. Det moderna samhället har även på många håll utvecklats till ett så kallat sekulärt samhälle, där stat och kyrka, politik och religion separerats. Västvärldens kultur har på så vis blivit allt mer irreligiös och materialistisk.

En materialistisk hypotes

Nutidens naturvetenskap beskaffar sig endast med det som går att mäta och väga, och bevisa genom fysikaliska experiment. Man utgår ifrån en så kallad empirisk kunskaps- och vetenskapsteori. Här har något av ett missförstånd skett, då det har lett till att man tar för givet att allt som inte är mätbart är overkligt. Naturvetenskapen har kommit att utgå från hypotesen att världen primärt består av materia och mätbar energi. Att formulera hypoteser om något immateriellt har allt mer börjat anses som ovetenskapligt. Den materialistiska världsbilden fungerar som en grund för andra hypoteser, som t.ex att medvetandet är en biprodukt av molekylärbiologiska processer, osv, därför kan man även tala om det hela som ett paradigm. Det materialistiska paradigmet, som avlöste vad man kan kalla det gamla gudsparadigmet.

Den materialistiska världsbilden präglar utbildningen vi får i det moderna samhället, och det har lett att många idag tar denna världsbild som en självklarhet. Religion och andlighet ses mer som ett ett sociologiskt eller kulturellt fenomen, eller naiva förvetenskapliga föreställningar som reduceras till att på sin höjd fylla vissa psykologiska behov. Detta trots att många av de största vetenskapsmännen genom tiderna faktiskt utgått från en religiös världsbild, inte minst Kopernikus, Newton och Einstein.

Materialismens orimlighet

Utan att på något sätt vara vetenskapsfientlig, så menar Martinus att den materialistiska världsbilden är djupt ologisk, vilket han visar på med sina kosmiska analyser. Det går inte att finna svaren på de existentiella frågorna om livets mysterium genom att mäta och väga materia, därtill krävs en andlig vetenskap, baserad på översinnlig perception i form av intuition, och genom logiskt tänkande. Det finns vetenskapliga områden som jag vill mena gränsar till det andligt vetenskapliga, och det är formella vetenskaper som matematik, metafysik och ontologi, men även filosofin.

Ingen akademiker

Martinus var inte akademiker, men hans andliga vetenskap kan sägas utgöra grunden för en ny metafysik eller kunskapsteori och därmed har han utvecklat självaste fundamentet för den här världens akademiska värld. Han menade själv att den kosmiska världsbilden var lika universell som som matematiken. Man behöver dock inte vara akademiker för att läsa Martinus böcker, han skriver med ett vardagligt och relativt lättbegripligt språk. Han riktar sig inte till vetenskapsmän eller akademiker, utan vanliga människor. Han ska en gång ha svarat på en fråga om varför han inte skriver på ett mer akademiskt språk: ”Jag behöver väl inte uttrycka mig på ett särskilt sätt för att få vetenskapsmännen att förstå, de är väl inte dummare än vanligt folk?”

Andlig och fysisk vetenskap

Den andliga vetenskapen ska hjälpa människorna att förstå tillvaron, och där ingår den värld som vi alla kan uppleva med våra egna sinnen, vilken även är föremålet för naturvetenskapen. Jag skulle vilja säga att framtidens naturvetenskap, även kommer att inbegripa den andliga dimensionen, då det andliga eller psykiska också är en del av naturen. Istället kan man nog skilja på andlig och fysisk vetenskap. Den andliga vetenskapen handlar om självaste livets mening, och de eviga lagar och principer som finns bortom tid och rum, metafysiken. Men eftersom detta inte går att mäta och väga med dagens metoder, så kommer det dröja en tid innan det blir ett allmänt vedertaget vetenskapsområde inom naturvetenskapen. Men det hindrar ju inte gemene man från att redan nu undersöka saken, med sitt eget förnuft, genom studier av Tredje testamentet och tillvaron självt. Sanningen är inte komplicerad, sade Martinus, den är egentligen det enklaste av allt, självaste oändligheten.

Självständigt och kritiskt tänkande

Trots att Martinus menar att hans verk är fortsättningen på Bibeln, och detta kan tyckas nog så stort, vill jag mena att detta ändå kan verka något begränsande, och ja ibland något motbjudande för människor som känner mättnad på gammal religion och associerar det med något mossigt, konservativt och intolerant. Faktum är att Martinus betonar att människan blir allt mer benägen att tänka självständigt, kritiskt och vetenskapligt. Att hon blir allt mindre benägen att tro på auktoriteter eller de färdigpaketerade uppfattningarna som presenteras i de gamla världsreligionerna. Hon vill nu inte längre bara tro på det ena eller andra, utan verkligen förstå. I det klara förnuftets ljus kan de gamla trosföreställningarna framstå som simpla och inskränkta. Detta är helt naturligt enligt Martinus, och tyder på människans allt mer utvecklade intelligens. Vi lever nu i vetenskapens tidevarv, och Martinus uppmanar läsaren att vara en andlig forskare. Att man inte ska tro på honom som en ny auktoritet, utan alltid sträva efter att tänka självständigt, pröva om analyserna är förenliga med den egna erfarenheten av den faktiska verkligheten, och därmed bli sin egen auktoritet.


Den mänskliga kulturens utveckling

Från stenålder till modernitet

Sedan urminnes tider har civilisationen, seder och bruk, lag och rätt, ekonomi och ideologi, formats utifrån människans syn på sig själv och sin egen plats i kosmos, hennes världsbild. I stort sett kan man sammanfatta den mänskliga kulturens utveckling från en förhistorisk stamkultur som präglades av de tidiga naturreligionerna och blodsofferkulterna, till de senare agrara statsstaterna och de skriftbaserade monoteistiska och humana världsreligionerna, och vidare till den moderna materialistiska kulturen och världsbilden i vår tid. Detta menar Martinus är ett naturligt utvecklingsförlopp som mycket är ett resultat av människans allt mer utvecklade intellektuella kapacitet.

En ny tids födslovåndor

En tid av stora svårigheter förutsägs även på flera ställen i bibeln, inte minst Jesus egna ord om den yttersta tiden, som beskriver en värld som ska präglas av gudlöshet, naturkatastrofer, hungersnöd och krig. I uppenbarelseboken talas det också om vilddjur som drar fram över jorden.Martinus menar att Kristus kom för att inviga en ny human kultur på jorden (DIK, st 7), men av naturliga skäl så tar ett sådant projekt lång tid att förverkliga, tusentals år närmare bestämt, och Kristus var medveten om att det först skulle bli värre, innan det kunde bli bättre. Han talade om födslovåndorna som måste komma i den yttersta tiden, men att det skulle vara tecken på att tiden var nära för hans återkomst och Guds rike.

En värld i kris

Den materialistiska världsbilden och politiska ideologier som utgår från denna, kan man se som den ”antikrist” som skulle komma och vilseleda människorna. De gamla religiösa moraliska idealen avvecklas till förmån för en mer pragmatisk, materialistisk och kortsiktig ekonomisk ideologi. Under 1900-talet har vi sett många stora krig, politiska ideologier som skapat stora omvälvningar och humanitära katastrofer, massutrotning av djurarter, klimat- och miljökatastrofer och många stora negativa konsekvenser i kölvattnet av jakten på tillväxt och profit. Många människor ser negativt på till framtiden, om allt ska fortsätta i samma hjulspår. Det blir allt mer ohållbart, något nytt måste till, en ny världsordning, en ny kultur, en ny framtidsvision, en ny plan för hur vi ska kunna skapa en hållbar kultur på jorden och global rättvisa och världsfred.

Hjälparen den heliga ande

Det är bl.a. annat detta som Tredje testamentet är här för att hjälpa till med. En stor del av verket handlar faktiskt om hur man utifrån den kosmiska världsbilden ska kunna utforma ett nytt ekonomiskt system och genemskapssamhälle. Den kosmiska världsbilden lägger på så vis grunden för nya framtidsvisioner. Efter materialismens och gudlöshetens tid återuppstår Kristendomen igen i ny skepnad, och enar världen som en enda stor familj, som kan samarbeta för ett gemensamt mål, istället för att kriga med varandra.


Den andliga utvecklingen

Jag ska inte gå igenom hela den kosmiska världsbilden här, jag har redan nämnt några grundtankar, men jag vill ändå skriva lite mer om de nya perspektiv som den den kosmiska världsbilden ger, angående vad som driver utvecklingen av den mänskliga kulturen på jorden, vart det är på väg, och hur det fungerar.

Vi är mer än bara fysiska kroppar

Som nämnt visar analyserna att alla levande väsen i grunden består av något mer än bara en fysisk kropp. Det är egentligen inte mer mystiskt än det vi redan känner till som vårt medvetande, vilket genom historien kallats för själ eller ande. Men detta medvetande kan, även om det kan vara svårt för oss som är fysiska varelser, existera och uppleva helt oberoende av den fysiska kroppen.

Reinkarnation

Ett levande väsens medvetande lever vidare efter kroppens död, och återföds i en ny kropp, i en process som man brukar kalla för återfödelse eller reinkarnation, och därmed möjliggörs individens medvetandeutveckling genom många liv. Medvetandet har alltså förmågan att utvecklas vid sidan av den rent biologiska evolutionen.

Martinus + Darwin = Sant

Martinus tar inte avstånd från Darwins utvecklingslära men kompletterar den med en annan dimension, den andliga evolutionen. De krafter som driver utvecklingen framåt, är enligt Martinus inte slumpmässiga, utan tvärt om, planmässiga eller ändamålsenliga. Detta gäller även hela planetens och universums utveckling. Allt följer kosmiska naturlagar och principer, inget sker av slump, utan är uttryck för medvetandets skapande. Även det tillsynes kaotiska och destruktiva, är ytterst sett inneslutet i världsalltets medvetandes skaparkraft och kontroll.

Från djur till människa

De fysiska naturrikena som vi känner till genom naturvetenskapen, brukar inom naturvetenskapen grovt indelas i mineralriket, växtriket och djurriket, men är enligt Martinus del i en ännu större helhet. Det finns även andra naturriken menar han, som bebos av levande väsen, men dessa är inte fysiska utan psykiska eller andliga. I ett naturvetenskapligt språkbruk kan man tala om elektromagnetiska livsformer. De individuella väsen som nu är djur, har i tidigare liv varit medvetanden inkarnerade som växter, och före minerallivsformer, och före det så var de icke fysiska helt andliga väsen, levandes i det elektromagnetiska spektrumet. Vi jordmänniskor har i tidigare liv och existenser därmed varit allt detta, under miljontals år av utveckling, och är nu på väg att utvecklas till en helt ny livsform, nämligen riktiga människor. Vi ska i framtiden utvecklas till att bli hemmahörande i ett renodlat mänskligt rike här på jorden. Detta har redan kommit långt i sin skapelse, med människans civilisation, men det är långt ifrån färdigt ännu. Inte förrän krigen är slut, världen har enats till en enda stor fredlig gemenskap, och alla människorna har uppnått kosmiskt medvetande, är den nya himlen och jorden fullbordad.

Jordens människor är på så vis att betrakta som ett mycket högt utvecklat djur med begynnande mänskliga egenskaper, som självmedvetande, intelligens, empati och humor, mänsklig sexualitet, och förmåga till avancerad kommunikation genom språk och konst. Hennes kreativitet och uppfinningsrikedom, känsla, intelligens och intuition manifesterar sig som en allt mer avancerad kultur. Förståelsen av tillvaron blir i och med denna intellektuella utveckling också allt mer avancerad. Hennes kognitiva karta och förståelse av världsalltet och tillvaron nyanseras allt mer. Det är därför hög tid, att hon får insikt i de kosmiska realiteterna, och får lära känna den kosmiska världsbilden, som kan ta hennes kultur till nya höjder. Ja det är rent av en absolut nödvändighet att hon gör det, för att hon ska klara av det. Det är faktiskt något som alla planeter med en avancerad mänsklig kultur blir berikade med när de nått mognaden för det, och nu är det alltså vår planets tur.

Jordklotet är ett levande väsen

Genom analyserna beskriver Martinus vad man kan kalla för en gaiafilosofi, som visar att jordklotet är ett levande väsen, vars eget medvetande utvecklas och är den drivande kraften bakom livets utveckling i dess kropp, vilket inkluderar den mänskliga kulturen. Jordklotets liv har precis som oss en födelse och utveckling från barn till vuxen, och är nu är på väg att nå sin fullvuxna ålder. Den moderna mänskligheten utgör dess högre hjärnfunktioner som slutligen ska kröna dess utveckling och forma världen till ett fullkomligt människorike. Faktum är att Martinus menar att jordklotsväsendet som individ, just nu står inför sin egen invigning. Den är alltså på väg att gå igenom den stora födelsen och få kosmiskt medvetande. Det är därför utvecklingen av den mänskliga kulturen på jorden är så accelererad sedan de senaste 5000 åren, och kommer vara det minst 3000 år framåt i tiden enligt Martinus, tills processen är avklarad.

Krafterna som styr utvecklingen

Parallellt med den fysiska världen, finns det alltså en andlig värld, och makrokosmiska krafter som inverkar på det fysiska livet. Det är jordklotets eget medvetande och tankeliv som likt vårt tankeliv påverkar kroppen. Jordklotets nuvarande tanke- och invigningsprocess styr på så vis den mänskliga civilisationen framåt mot ett mål. I den andliga sfären finns även något Martinus kallar för försynen, vilket är ett parallellt andligt samhälle av invigda andliga väsen, som styr utvecklingen på jorden i enlighet med jordklotsväsendets och ytterst sett Guds vilja. Försynen har genom alla tider haft inflytande på mänsklighetens utveckling, genom att i kulisserna påverka de väsen som varit ledare på olika sätt, religiösa ledare, vismän, genier, kungar och politiker. I sällsynta fall, för att genomföra ett viktigt uppdrag som bara kan genomföras av invigda väsen, kan de födas som en jordisk människa. Både Kristus och Martinus var sådana invigda försynsväsen. Det finns många som arbetat i försynens tjänst och haft viktiga uppdrag, där de blivit upphov till rörelser av olika slag som inspirerat människor med nya ideal. Dessa högt utvecklade väsen, har således legat bakom de världsreligioner, rörelser och kulturer av olika slag som utvecklats på jorden. Till detta kan även även räknas frisläppandet av kunskap och teknologi som påskyndar civilisationens utveckling räknas.

Kosmiska tankeimpulser

Denna civilisationens utveckling har skett i stora epoker eller utvecklingsfaser, genom något som Martinus kallar för världsimpulser, som sträcker sig över tusentals år. Han menar att det i grunden är tankeimpulser från jordklotet och andra makrokosmiska väsen som jordklotet kommunicerar med, som under stora tidsrymder strålar in i världen och driver på den andliga utvecklingen. Tydliga resultat av vad han kallar den gamla världsimpulsen ser vi bl.a. som just de stora världsreligionerna, buddhismen, islam och kristendomen. Kristendomen är en utlöpare av judendomen, Buddhismen härstammar från hinduistiska traditionen, och Islam från den arabiska stamkulturen och judendom/kristendom. De som grundade dessa religioner föddes alltså in i en samtidskontext, som de senare utvecklade till något nytt. De hade alla tillgång till ett högre medvetande på ett eller annat vis, och var på så vis försynens och jordklotsväsendets verktyg för att utveckla den mänskliga kulturen. Samma gäller nu Martinus, som föddes in i den kristna traditionen, och tar den vidare i modern tid.


Den gamla och nya världsimpulsen

Kanaler för jordens tankeimpulser

Särskilda individer har i olika tidsepoker alltså fötts på jorden med uppgift att att vägleda mänskligheten med nya moraliska ideal och kunskap. Lärorna har förmedlats i en särskilt anpassad form för den tid de var riktade till. På så vis uppstod kulturer, teknologier, religioner, filosofier, ideologier och vetenskaper. Dessa individer är har fungerat som medium för jordklotets tankeimpulser som befruktat och utvecklat den mänskliga kulturen genom tiderna på många sätt, andligt, moraliskt, ideologiskt och teknologiskt. Tankarna som de förmedlade, var en del av jordklotsväsendets tankeimpulser som de stod under inflytande av, något Martinus kallar för världsimpulser.

Världsimpulser

Den tidigare trosreligiösa, inte vetenskapligt inställda fasen i mänsklighetens historia, är enligt Martinus ett uttryck för vad han kallar den gamla världsimpulsen. Denna är mer baserad på känsla än intelligens, mer på suggestion och tro än forskning, eftersom den riktade sig till en tid då mänskligheten generellt sett inte var så intellektuellt utvecklad. Men nu är förhållandena annorlunda, nu anpassas vägledningen efter den moderna människans intellektuella kapacitet och behov, genom den nya världsimpulsen. Denna visar sig redan i den mänskliga kulturen bl.a som nya humana ideal, vetenskap, filosofi, modern konst, arkitektur, nya religiösa rörelser och nya politiska ideologier. Men i renkultur framträder den nya världsimpulsen som den eviga sanningen, andlig vetenskap och kosmiska analyser, vilket utgör den heliga ande, Kristusmedvetande, allkärlek och salighet. Ja, som den intellektualiserade Kristendomen, vilket alltså är förutsättningen för att skapa en renodlat mänsklig kultur på jorden, och den av oss alla efterlängtade världsfreden.

Den gyllene regeln

Den så kallade gyllene regeln, finns uttryckt genom många olika religioner högsta ideal eller påbud, inte minst i Jesus Kristus lära, vars primära budskap är ”älska din Gud över alla ting och din nästa som dig själv”. Detta kan man säga är den moraliska essensen i den humana impuls Martinus kallar den gamla världsimpulsen som strålade in i världen och uttalades genom många olika profeter och vismän för ungefär 2000 år sedan. Det är exempel på en trosdogm eller ett facit som egentligen inte underbyggs av någon logisk analyskedja, utan bara av suggestion, liknelser och myter, och framställs som ett bud att efterleva, rätt och slätt. Här är en samling citat från olika religioner från historien, som visar olika versioner av det den gyllene regeln:

12088041_947691401941187_8414314821570826731_n

Den nya världsimpulsens uppgift

Men för att förstå att detta kärleksbudskap inte är något naivt, som man lätt kan uppleva det som i en värld som präglas av dagens materialistiska och socialdarwinistiska tänkande, utan uttryck för en högst logisk och vetenskaplig livsinställning, behövs alltså enligt Martinus en andligt vetenskaplig förklaring och fördjupning. Det är alltså dessa förklaring som utgörs av de eviga lagar och principer Martinus beskriver i sitt verk, och det är även vad den nya världsimpulsen i renkultur förmedlar. I sin essens är det samma kärleksbudskap, men detta är nu i modern tid uttryckt i andligt vetenskaplig form. Den andliga vetenskapen och nya världsimpulsens mission är att visa att allkärleken är universums grundton, och att målet för människan är att utvecklas i riktning mot denna allkärlek i sitt sätt att leva på jorden, vilket kommer att resultera i att alla människor uppnår invigningen, Kristusmedvetandet, och att jorden omskapas till ett fredsrike, Guds rike.


En fortsättning på allt

Lokalt och universellt

Likt ett mynt har två sidor, skulle jag vilja hävda att Tredje testamentet har detsamma, den lokala och den universella sidan. Ur ett lokalt perspektiv är verket en fortsättning på den bibliska traditionen och Kristendomen, men ur ett universellt perspektiv står världsbilden på helt egna ben. På så vis gör Martinus Kristendomen till något universellt, som egentligen inte är begränsat till något lokalt fenomen, kyrka eller religiös tradition, det är en evig sanning och världsmoralen.

Universellt som matematik

Martinus jämför den kosmiska världsbilden med matematiken, eftersom det handlar om eviga lagar och principer. Dessa har alltså inte Martinus hittat på, utan det är eviga realiteter. Dessa kan alltså aldrig någon lokal tradition, bok eller tradition lägga beslag på. De är lika fria som solens strålar, och de genomstrålar hela universum. De är detsamma överallt, på andra planeter, andra galaxer och andra världar. Precis som 1 + 1 = 2, är ett universellt axiom, så är även de kosmiska analyserna det.

En fortsättning på allt

Lokala fenomen, som religioner, ideologier och filosofier, är timliga företeelser, skapade i tid och rum, och kan endast vara återspeglingar av de eviga principerna. Detta gör den kosmiska världsbilden förenlig med alla traditioner, religioner, filosofier och vetenskaper, eftersom de alla är lokala återspeglingar av samma verklighet, samma eviga sanning, i en lokalt färgad kolorit. Man kan därför faktiskt se Tredje testamentet som en slags fortsättning på allt! En fortsättning på alla religioners vägledning, en fortsättning på filosofins sökande efter sanningen, och en fortsättning på naturvetenskapens utforskande av naturen, och en fortsättning på den mänskliga kulturen.

Ett verk för alla människor

Därför tycker jag det är viktigt att en gång för alla göra klart att oavsett vilken andlig tradition man kommer ifrån, den buddhistiska, muslimska, kristna, eller den naturvetenskapligt materialistiska för den delen, så kan man studera och ta till sig den andliga vetenskapen. Detta även om den presenteras som Tredje testamentet, som en fortsättning på Kristendomen och bibeln, och Kristus syns i centrum på omslaget. Verket är genom sin universella natur helt oberoende och står på egna ben, de eviga principerna, och står därmed inte i motsättning till någon eller något. Istället bekräftar den att sanningen finns uppenbarad i allt och alla, eftersom den eviga sanningen är livet självt!


En förnyad Kristendom

En modern skolastik

Man kan likna Tredje testamentet med en slags modern skolastik, som äntligen lyckats med konststycket som de gamla religionsfilosoferna försökte göra, att förena filosofi och teologi. Martinus underbygger den religiösa världsbilden med logiska analyser, och framställer ett slags kosmologiskt Gudsbevis som på flera sätt liknar de gamla skolastiska gudsbevisen.

Reformationen fortsätter

Men man kan även säga att den pågående reformationen som startades på 1600-talet, i och med Tredje testamentet kommer forceras ordentligt. Detta eftersom vi genom Tredje testamentet får lära oss att livet självt är den enda verkliga religionen, och i den är alla levande väsen födda medlemmar. Vi får lära oss att kristendomen egentligen är självaste världsmoralen och världsalltets andliga fundament, och att Gud är uppenbarad som det levande oändliga kosmos i vilken vi alla rör oss och är till, och uppenbarar sig genom allt och alla, inte minst vår nästa.

Alla religioner är Guds vägledning

På så vis så erkänns även alla andra religioner som Guds vägledning av mänskligheten i olika faser av hennes utveckling. På så vis blir de olika religionerna, samfunden, sekterna och kyrkorna i princip överflödiga för framtidens människor, då ingen religion eller tradition kan kapsla in den eviga sanningen och mena sig vara ”allena saliggörande”. Inga väsen ska skilja sig från någon annan flock och mena sig ha monopol på sanningen särskilt utvalda och favoriserade av Gud, utan alla människor på vår jord ska bli till ”en hjord och en herde”, genom att de inser att vi alla är del av samma Gudom och sanning genom vår blotta existens. Det enda som finns är en rättslig skiljedom i samhället, mellan ”hedendom” och ”kristendom”, d.v.s. mellan djuriskt och våldsamt beteende kontra mänskligt och humant. Allt som är renodlat humant klassificeras som Kristendom, eftersom detta är allkärleken i sin essens. Oavsett vilken religion en människa tillhör, om denne lär ut eller handlar i enlighet med allkärleksläran, så är det Kristendom. En förmåga till distinktion av detta är baserat på den andliga vetenskapens grundprinciper.


En ny himmel och en ny jord

Martinus liknar jordmänniskan vid ett sfinxväsen, hälften djur och hälften människa. Tolerans, fred, konst, kultur, etik, andlighet och vetenskap utvecklas allt mer och är tecken på det riktiga människorikets begynnande ankomst. Den tredje och sista fasen i världsåterlösningens vägledning är nu på här, och ska nu vägleda mänskligheten vidare i hennes omskapelse från djur till människa, från barbar till Kristusmänniska och därmed omskapa planeten till ett kärleksrike, och därmed ska bibelns förutsägelse om en ny himmel och en ny jord gå i uppfyllelse:

”Och jag såg en ny himmel och en ny jord. Den första himlen och den första jorden var borta, och havet fanns inte mer. Och jag såg den heliga staden, det nya Jerusalem, komma ner från himlen, från Gud, redo som en brud som är smyckad för sin man. Och jag hörde en stark röst från tronen: ”Se! Nu står Guds boning bland människorna. Han ska bo hos dem, och de ska vara hans folk, och Gud själv ska vara hos dem. Och han ska torka alla tårar från deras ögon. Döden ska inte finnas mer, och ingen sorg och ingen gråt och ingen plåga, för det som förr var är borta.” Och han som satt på tronen sade: ”Se, jag gör allting nytt.” Upp 21:1-5

Museo_Egizio_di_Torino-631_o

(Bild från: https://en.wikipedia.org/wiki/Sphinx)